Ja någon bebis vill inte komma ut så här pysslas för fulla muggar...

Japp det är tredje dagen över bf idag... Tycker mig känna att det är på g hela tiden men så är inte fallet tydligen. Är hur som haver kass i magen idag och allt gör ont så nu ligger jag nerbäddad i sängen sedan sambon kom hem!
Det här är drygt faktiskt, de två andra kidsen kom ju väldigt punktligt så detta hade jag inte väntat mig, snarare att det skulle starta innan bf! Meeeen ingen gången är den andra lik misstänker jag! Vilket kan betyda att det kommer gå fort denna gången vilket det inte gjort med de andra två! :)
Ajajaj, sammandragningarna jag får nu börjar faktiskt göra lite ondare nu känner jag! Hoppas hoppas hoppas det är på g nu!!

Annars har jag väl inte tagit det jättelugnt senaste tiden, har mest målat och pysslat hela tiden! Så detta med att ligga och ta det lugnt i sängen kanske är det som hjälper för att det ska sätta igång! Men som jag hatar att ligga still och göra ingenting!!! Booooring! :)

På återseende!

Yepp, har hittat något jag tycker är såå kul! Äntligen får jag utlopp för min kreaktivitet!
Lyckades bränna mig ordentligt i solen idag när jag pysslade som flitigast, aj aj aj...
Köpte en hylla på loppis idag för 40 ynka kronor som slipades, betsades och oljades, blev fin på garageväggen! Så kul med loppis!
Annars har det varit fullt ös hela helgen! Rasmus har haft fullt med kompisar här, elias sover över 2:a natten i rad nu! De är som två bröder de där två :) idag har grabbgänget badat i poolen för första gången, trodde de skulle fega ur men icke, trots 17 grader varmt vatten!
Imorgon är det två veckor kvar till bf, kulan på magen är enorm i mina ögon men många säger att den är liten... Ja jag går ju inte upp i vikt, bebisen tar allt från mig! Den lille rackarn! :)
Nu blir det natta, imorgon väntar en ny dag i solen, vänd åt andra hållet ;)

Pågår fast vi sa att vi skulle ta det lugnt, men det kliar för mycket i fingrarna på oss :) vi tycker det är roligt dessutom... Just nu är köket under budgetrenovering och trappen får sig ett lyft! Rasmus rum är klart och han blev jättenöjd vilket såklart kändes jättekul! Hans rum var knallrött, rött golv och röda väggar, med röd bård med hjärtan på... Noel hjälpte oss att komma igång med den renoveringen då han gick in och rollade väggen med vit färg :) skitonge :) men stolt var han!
Lite bilder...

Allt började i lördags em/kväll. Kissade blod och blev orolig såklart, tänkte att aha jag har uvi... Kort därefter börjar det göra ont i vänster sida av ryggen. Börjar googla och tänker att åh fan, nu är det njurbäcksinflammation. Ringer mamma och till sjukvårdsupplysningen, svu tycker jag kan avvakta tills dagen efter och då ringa vårdcentralen medan mor säger "Åk till akuten". Värken i ryggen blir värre och värre men är hanterbar. Hon kommer hit och lägger sig så att jag och Markus kan åka in till Karlskoga akuten. Av tidigare erfarenhet så vet jag att det brukar gå lite fortare där än i karlstad. Vi är väl där vid halv ett tiden på natten. Killen i receptionsluckan erbjuder mig en rullstol på en gång, jag tänker att ser jag så sjuk ut? Ja för ni ska väl till förlossningen frågar han när jag ser ut som ett frågetecken. Haha nej jag ska till akuten faktiskt, svarar jag. Förklara vad problemet är och får komma in fort på ett rum. De gör inte så mycket, får lämna urinprov och svara på frågor. Urinen visar blod, vita blodkroppar och protein. Blir uppskickad till förlossningen där vi gör ctg i 20 minuter, allt ser bra ut med bebisen. Får med mig något slags stolpiller mot värken som jag kan ta och får åka hem för att komma tillbaka på morgonen igen vid niotiden. Hopp, jaja, hemma igen runt halv tre och däckar av utmattning. Sover hyfsat bra men vaknar komatrött vid åtta på morgonen. Dags att åka iväg igen. Samma procedur igen ungefär, till förlossningen, ctg som såg bra ut, urinprov med samma resultat och ett ultraljud på njurarna. Det enda de kunde se var att urinledaren var lite utvidgat eller något sånt, jag fattade inte riktigt. Tillbaka till förlossningen och prata med läkaren, Blev beordrad att ta det där stolpillret när jag kom hem för att hjälpa musklerna att slappna av och ta bort värken. Svaret på varför jag kissar blod och har fruktansvärt ont i ryggen kunde de inte konstatera, det var inte uvi eller njurbäcksinflammtion iaf, mer som att jag skulle ha problem med muskelaturen och att det är därifrån blodet kommer, jojo tjena!? Fick ytterligare 3 tab och fick åka hem. Jag känner ju skillnad på ont i musklerna och värk i ryggen men men...

Åkte hem, fast först en sväng förbi cheapy och köpte lister till Rasmus rum som vi började göra iordning på lördagen med nya tapeter, färg och golv. Kommer hem, har fruktansvärt ont i ryggen då det eskalerart på vägen hem i bilen. Tar det där stolpillret utan att kolla upp vad det var för något, det var säkert något bra eftersom jag fick stränga order om att ta det. Lägger mig i sängen och söker fram spasmofem i Fass registret. Oh fan, JÄTTESTARKA värktabletter med morfin och gud vet vad i. Får lite lätt panik då jag är så känslig för medicin men tänker att det ska nog inte vara någon fara, undrar ens om de kan ta bort den smärta jag kände just då. Jora, det kunde den, 20 min senare befann jag mig i något slags läge högt uppe bland molnen och med en medvetenheten om att jag faktiskt var hög som ett hus i princip. Markus kom in och såg alldeles förskräckt ut när han såg hur jag blev. Men värken försvann och det var ju obeskrivligt skönt! Låg däckad hela dagen och framåt sex halv sju slutade tabletten fungera och ryggsmärtan var tillbaka återigen. Tog två alvedon som tog bor den allra värsta smärtan men slutade fungera efter ett par timmar, så när det var dags att sova tog jag faktiskt en spasmofen igen då värken var outhärdlig! Som som en gris hela natten. Vaknade på måndagen, ont i ryggen igen, två alvedon som tog bort det värsta. Fick en tid till mvc vid tolv, åkte ner och gjorde inte så mycket mer än att lyssna på bebisens hjärtljud. Fick en tid till specialistmödravården i Karlstad dagen efter vid 13.00 Hem och sov lite och sen vaknade jag och kände mig i princip helt bra i ryggen, sleten och trött bara. Så dagen flöt på som vanligt, barnen härjade och man gjorde de vanliga bestyren. Markus la golv i Rasmus rum. Sängdags, inga större problem att somna men vaknade sen strax innan tolv och tyckte känna ryggvärken igen, låg kvar i sängen och tänkte att jag inbillade mig. i ungefär max 5 min innan jag hade så ont att jag i princip nästan spydde rakt ut! Tog Spasmofen och väntade tålmodigt på att det skulle släppa meninsåg också att etta måste jag nu åka in med då jag hade så ont att paniken var ett faktum! Väcker Markus och ringer ambulansen, halv ett var jag på väg till akuten i Karlstad. ONT! Spasmofen hjälpte inte ens denna gång, smärtan steg när vi närmade oss aktuen, fick komma i på ett rum direkt där jag sedan låg och kramhöll mig i sängen för att överleva. Tänk att allt ska ta sådan tid när man har så ont. De kom in och frågade sådan dum fråga som att #du är säker på att det inte är förlossningen som startar?"  Hade så ont att jag inte kunde prata! och tillslut kom de in och körde en stor spruta med spasmofen rakt in i blodet. Halleljuja =) Det tog två sekunder så var jag väck i huvudet, mer än innan, och efter ett tag så försvann värken sakta bort, åh vad skönt. Somnade på britsen och vaknar brutalt av läkaren som kom in vid halv fyra på morgonen. Verkar som du har njurstensanfall, du får några spasmofen med dig hem så får du åka till specialistmödravården imorgon den tiden du hade avtalat med dem. ÖÖÖÖÖ? Vänta nu, ska jag åka hem? Nu? I detta tillstånd? Högare än ett höghus, illmående, yrvaken och alldeles förstörd? Japp... Det var bara att vingla ut och vänta på taxin, har nog aldrig känt mig så ensam, övergiven, liten och utkastad någon gång! Jag hörde att till och med sköterskorna verkade tycka detta var vansinne att jag skulle åka hem. 

Väl hemma igen hade jag börjat få ont igen så in med spasmofen och sen slocknade jag, samma procedur på morgonen när jag vaknade. Hann spy en gång innan det var dags att fara över till Karlstad igen, helt väck i huvudet.

Det första de gör i princip på mödravården är att köra en voltarenspruta i skinkan på mig. Oh Lord, ännu mer?! Sen somande jag på britsen. Vaknar och då är det dags att ta sog in på rummet på avd 14 där jag skulle bli inlagd. Hamnar på rummet och får sen åka rullstol ned till röntgen för ett nytt ultraljud av njurarna, de är lite svullna men på ultraljud kan man inte se stenar och grus och någon skiktröntgen är ite att tänka på när man är gravid.

Markus åker hem efter det och jag ligger i sjukhussängen och undrar vad varför detta måste hända! jag har haft njurstensanfall föut, fast då i höger njure, nu har jag med största sannolikhet på vänster sida också! detta är den vidrigaste smärta man kan ha, jag föder hellre tio barn på raken typ! 

får ont på kvällen igen och blir matad med spasmofen och voltarenspruta igen, detta resulterar i att jag däckar vid åttatiden på kvällen och sover som en stock. Tjejen brevid fick inte mycket sömn, hon hade fått öronproppar för att kunna sova då jag låter värre än ett tröskverk när jag sover! Haha... stackars henne! Hon fick permiss natten därpå och fick sova hemma =) 

Dagen efter tycker jag att det känns svårt att kissa, de mäter urinblåsan med någon slags ultraljudsmaskin och ser att jag har ca 4 dl i blåsan. Tycker att det är konstigt att jag inte kan kissa. Får order om att mäta och skriva upp allt jag dricker och allt jag kissar. Sedan kör de med maskinen efter ett par timmar igen, ojojoj, 7-8 dl i blåsan och jag kan inte kissa ändå. Nu tycker de att jag är ett annorlunda fall och sätter därför in en kateter (mycket obehagligt) för att tömma blåsan men det kommer bara några droppar. Efter ett tag kommer de in och säger att de pratat med någon läkare som sagt att de inte kan mäta med den maskinen för den mäter antagligen fostervattnet! Tack för den, fick jag känna på det där med kateter i onödan... Ingen ryggsmärta under onsdagen och är ordentligt uttråkad. dricker och kissar så gott jag kan! 

På torsdagen mår jag prima och de tycker att jag verkar må bra, om än lite dålig vätskebalans, men får iaf åka hem och får spasmofen utskrivet ifall smärtorna kommer tillbaka... Markus hämtar mig vid elvatiden och jag är så lycklig över att få komma hem, om än dock ganska omtöcknad och trött! 

Stort kramkalas med barnen när de kom hem från skola och dagis, som jag längtat efter dem!

Ryggsmärtorna är borta, nu lider jag av det vanliga, sömnproblem, restless legs... Somnade till ungefär 20 min förut och sen vaknar jag av att benen far runt på mig, kan inte ligga still! Blir galen!!! Så nu sitter jag här i soffan klockn 2.00 och tänkte att jag skulle trötta ut mig till den milda grad att jag kanske somnar sittandes till och med! 

Så jag säger god natt till er som kan sova!

Nu har vi landat och huset börjar lika ett hem efter inflyttningkaos!!!
Om huset: 164 kvm stort och 70-talstapeter så gott som i hela huset vilket innebär struktur struktur struktur... Gröna läckra köksluckor, ett nyrenoverat badrum och ett original i princip förutom nyare toa och handfat. Vi trivs som tusan! Barnen trivs ännu bättre, trodde det skulle bli lite konstigt för iaf Noel att komma till ro men det har gått hur bra som helst! Skönt!

Igår tyckte vi uppenbarligen att vi hade så lite och göra att vi åkte över till Karlstad och unnade oss en ny soffa då vi har två stora vardagsrum att fylla upp... Känner hur vuxenpoängen bara pockar på! :)

Idag kunde vi inte längre hålla fingrarna i styr så nu är vi i färd med att måla om en av alla strukturtapeterna samt trappen! Känner på mig att vi kommer att ha och göra ett tag framöver och många liter färg kommer att gå åt till detta hus! Men det ska all bli ordning till slut :)

Rasmus ser vi inte mycket av om dagarna, han har många kompisar i området och är ute och leker om dagarna, ibland trillar det in ett helt gäng ungar som vill ha fika eller bara kolla läget, så mysigt tycker jag! :)

Nej sova nu, imorgon är en ny dag med mycket att göra!

Glad påsk!

Ja, Leo är saknad av oss alla, men främst är det Rasmus som saknar honom tror jag. Det var lite av hans hund faktiskt! Leo har nämligen flyttat då vi känner tidsbrist vilket ger dåligt samvete och stress vilket leder till att ingen av oss mår bra. Och med ett tredje barn så blir det inte lättare heller. Tyvärr, jättetråkigt att det fick bli så, men försöker tänka logiskt och oegoistiskt! Älskade hund! Våran egna scooby doo =)

Flyttlasset, med benämning på liten del... Vi har att göra imorgon minsann :)